Tisdag 8 Maj 2012
Hej alla mina nära och kära!
Jag hoppas att ni mår bra allihop och tar hand om varandra..
Jag har varit lite frånvarande och ledsen och osällskaplig ett tag nu som ni kanske märkt. Jag hoppas att ni inte tar illa vid eller blir arga på mej.
Vi har utan allas vetskap genomgått vårt sista och tredje IVF behandling. Vi kände att det blir dubbel sorg varje gång det misslyckas o det blir lite känsligt med alla frågor också hela tiden så därför valde vi att göra så.
Som vanligt så gick det bra med klimakteriesprayer, sprutor o välmående.
Det var inte förrän vid äggplocket (9 stycken ägg) som det gick lite tokigt.. Jag hade nämligen fått en cysta igen, som jag dessutom hade väldigt ont av och som var större än den förra. Dom skulle ju punktera o tömma denna samtidigt som äggplocket.
Trots att jag var full med typ morfin o lugnande så gjorde det så fruktansvärt ont. O lång tid tog det medL När det äntligen var klart och vi fick komma in i vårt ”rum” så fick jag så ont att jag visste inte vad jag skulle ta vägen! Tårar sprutade samtidigt som jag skulle försöka andas och få bort det äckliga illamåendet o måstespykänslan. Det var faktiskt hemskt. Sån värk har jag inte känt tror jag. Sköterskorna kom med mer smärtstillande o spypåsar mm och tillslut dropp för att jag kunde inte heller äta. Vi låg kvar ett par timmar innan jag kände mej någorlunda ok igen..
Väl hemma tillsammans så var det bara att vänta på svar om något av äggen klarat sej o var beredd att komma tibaks ti mej.
Två dagar senare var vi nere i Malmö igen för att sätta in ägg.. När vi kom in och skulle börja så fick vi frågan om vi kunde tänka oss att få två ägg inplanterade. Behövde inte tänka speciellt länge någon av oss;) Denna fråga pga av att det var vårt sista försök och i o med att de andra försöken misslyckats så blir det ju större chans med 2 ägg. Så blev det!
Den lycka som både Oosa och jag kände när vi begav oss hem igen var obeskrivlig! Det kändes så häftigt! Tänk att vi nu hade chansen att få tvillingar! Två små kottar i vårt liv! Vi skrattade och pratade om hur vi skulle göra då, jösses tänk om vi får två av samma kön, då måste vi hitta ett till namn, jaa det var så roligt att tänka så!
Första veckan rullade på i lyckorus! Likaså början av andra, sen började jag känna av lite värk innan mens, men det kunde man tydligeeennn ha ändå! Så jag fortsatte att försöka vara positiv och säga till mej själv varje dag att herregud jag ska bli mamma, Oosa ska bli pappa!!
Lyckan blev som vanligt kortvarig, och drömmarna gick i kras igen, hjärtat gick i tusen bitar och hoppet drog illa jäkla kvickt.
Sent på kvällen dagen innan vi skulle få svaret på graviditeten så kom mensen.
Jag trodde faktiskt att jag skulle trilla ihop och aldrig mer komma upp.. Jag vet inte om ni förstår hur jag menar men, man fylls så galet med hopp och glädje, ja till bristningsgränsen, för att sen få en sån riktig käftsmäll och fötterna försvinner under en. Och detta gång på gång. Det känns så fruktansvärt…
All glädje och alla tankar om hur vi ska göra, vår största dröm, bara krasas sönder hela tiden.
Denna gången har varit oerhört tung och ond..Jag har bara gråtit o gråtit o gråtit, inte lust med nåt, inte prata med nån, inte umgås, inget. Inget kan få upp mej över ytan känns det som denna gång. Det gör så ont. Jag är så trött på att ha ont. Trött på att känna sorg så djupt, trött på att kämpa sååå hårt hela tiden , till ingen nytta. Så känns det nu i alla fall…
Jag har sagt det förr och vet att det alltid varit och kommer att vara så men livet och världen är så sjukt orättvist. Jag tycker att kan inte alla någon gång få lite belöning för att de kämpar så hårt?
Ja vet inte mer vad jag skall säga mer än att jag, vi känner oss halva. Dock är jag glad att vi har varann Oosa och jag.
Nu vet ni vad som händer här hos mej, och varför jag är lite frånvarande.. Jag kommer tillbaks så småningom men det är jättetungt denna gång. Kämpar så gott det går…
Puss o Kram
<3 i massor. Det vet ni.
Fastern
<3 älskade älskade syster <3
Min vän.....jag finner inte ord. Jag blir så ledsen för er skull. Massa varma kramar!!!
Det är så sorgligt att ni ska behöva uppleva samma besvikelse gång på gång. Ni finns i mina tankar så ofta, så ofta. Stor kram och massor med kärlek/ Charlotte
Ni kämpar, hoppas, är starka, men så går luften ur igen... Jag önskar att jag kunde bära er sorg och längtan om än bara för en liten stund. Älskade fina Jessa <3 Stora kramar till er båda!
Ja, vad fan säger man!?! Jag har inte ord för den sorg jag känner när jag läser om er "resa".
Jag skickar massor med varma kramar och så hoppas jag att det kan lindra lite. Annars får Navy komma och gosa, det är han bra på:)
Pappa vet å tro att det finns meningar med sakr i livet som man inte kan förstå hur jobbiga och orättvisa dom än är. Men jag tror även att det finns en annan lösning eller plan för det hela och jag ber å ber å ber om att det lösningen snart ska uppenbara sig. Jag älskar dej och Oscar härifrån lilla jorden till universum å tillbaka millijoner gånger. Jag ber för er varje gång jag ber att ni ska få uppleva babylyckan ni med.. POK mitt stora lilla barn..
Så outsägligt sorgligt! Och så orättvist, jag vet inte vad jag ska skriva, jag saknar ord.
Vi finns här för er, det vet ni.
Tusen kramar
Christina, Ronnie, Lydia, Josef
<3<3 orättvist är bara förnamnet... Jag önskar att jag kunde knixa med knäna så att det bara hände, men jag kan inte :-(
Skickar lastbilar fulla med kärlek <3<3<3
Lilla hjärtat, det gör mig så otroligt ont när jag får höra hur svårt ni har det. Jag tänker på er båda två och är glad att ni har varandra.
Många, många kramar
Inger
TACK ÄLSKADE NI för Era fina o värmande kommentarer och tankar..d hjälper till i mitt sorgearbete.. Jag försöker att vara positiv o komma tillbaks o vara glada Jessa men det är inte så lätt.. Det kommer så småningom. Tack än en gång d känns härligt att ni bryr Er om mej<3 Puss o kram
Blev helt tagen av din berättelse och kunde inte sluta läsa. Fick tårar i ögonen och önskade så att det var något man kunde göra.
Min kusin hade samma problem. Dom provade allt i flera år utan att få barn. Till slut hade dom gett upp och just när pressen, stressen och olyckan över att inte kunna få barn försvunnit blev hon gravid helt på naturlig väg. Tappa inte hoppet!!! God Bless!
Älskade, älskade ni!!!
Lider sååå med er i ert arbete för en liten, önskar jag kunde hjälpa mer.
Vill inget hellre än å se er lyckliga, lyckliga av rätt anledning. Livet är verkligen orättvist å du/ni har blivit så hårt drabbade av denna orättvisa värld, finner inte ord men fortsätt vara världens starkaste Jessa å den fina, underbara tjej å vän som du är.
Finns här för dej alltid <3 dej!!!
Massor av styrka till er från oss...
Kära Jessan!
Läste detta för ett par dagar sen men visste inte vad jag skulle säga.. Jag förstår alla känslor du känner. Jag tycker också att världen är bra orättvis ibland och man förstår inte varför saker händer just en själv. Vad vill ödet en? Varför händer det som händer? Usch, det är jobbigt.
Men jag tycker du är så fantastisk och underbar som ändå kan se det lilla ljuset när mörkret är som mörkast! Du vet att du har Oscar, du vet att du har din underbara familj och alla nära & kära.. Fortsätt göra så, för du inspirerar mig och andra! För du vet säkert också, att du är inte ensam om detta.. Men det finns så många som väljer att ge upp, se allt som omöjligt och dåligt. Men du väljer det som många inte har det lätt för - att vara stark, hålla ett léende på läpparna, och ta vara på alla människor du älskar!
Älskar dig Jessan och du vet att vi finns alltid här för dig!
