Miss Jezzie...

Tårarna strömmar ner för mina kinder o har så gjort hela dagen,,,dom ringde från sjukhuset idag och ville att vi skulle komma dit för att prata om att vår bebis ska få somna in...och det gör så ont att jag vet varken ut eller in, vet inte hur jag eller vi ska klara detta,,vår älskade kille, pigg o glad jämt, kommer springande o säger hejdå när man lämnar huset, ropar på en innan man hunnit låsa upp ytterdörren, när man vaknar på morgonen så står han utanför o säger godmorgon, sitter i ens knä på toaletten, alla dessa år som han varit med oss, överallt, i stora staden Sthlm, i Halmstad, åkt båt över stora vattnet till Finland, Kantlax.
  Kantlax har han älskat,,både på vintern o sommarn! Halmstad likaså! Hemma hos Gammelmormor o Mormor o Morfar, hos Farmor o sina Mostrar o kunsiner,,, Han har varit med överallt o tyckt om o charmat varenda kotte!
   Helt plötsligt ska detta sluta??
Usch va ont det gör...